Sex tappra medlemmar ur föreningen Tji-fisk bestämde sig för att ännu en gång utmana Ljustjärns mörka och dunkla vatten. Ingen av oss har sett något komma upp ur tjärnens hemlighetsfulla djup och bryta vattenytan med ett vilt sprattlande ( förutom Gertis abborre men den räknas inte för den var mindre än kroken). Eftersom några av deltagarna hade vissa hälsoproblem så kördes bussen direkt upp till Ljustjärn. Ett kort stopp gjordes hos Ture och Svea för att köpa fiskekort men det visade sig att dom var på crusing. Jansson Yvonne och Tomas var också och fiskade den här dagen, Jansson hade med sig fiskekort så den detaljen löste sig bra trots att ordinarie fiskekortsförsäljaren var ute på en raggarrunda.

Framme vid Ljustjärns strand så tömdes bussen på fiskeutrusning och medhavd matsäck i olika form och konsistens.

"Nu jävlar ska här fiskas" sa Gertis och öppnade en öl. Av de sex tappra var det fyra som fiskande, två hade engagerats som bärare och för att serva fiskarna med det åtgående betet, samt sköta inhåvningen av fisk. Nu visade det sig att bärarna tyngsta arbete var att hålla elden vid liv. Bland det första som hände var att undertecknad lyckades med konststycket att få ner vänsterstöveln i ett dyhål Det tog inte stopp förrän vattnet sakta rann in i stöveln.

Nu blev det ett fasligt diskuterande om olika beten, krokstorlekar och vilket djup man skulle fiska på. Eftersom att alla hade olika teorier om hur fisken skall tas, så blev det så att ingen gjorde lika, ingen hade rätt. Efter cirka sju minuter påkallade vi uppmärksamhet hos Johansson och Persson och sa att nu är det väl för fan dags att grilla korv. Snart sprakade det en härligt värmande eld, dom grabbarna vet hur man får in en pinne i brasan. Gertis insåg ganska snart att fisket inte skulle gå bra eftersom de fiskare som satt i vindskyddet intill hade med sig en skällande hund. Ändå hävdade Gertis och Peter med två dårars envishet att dom hade haft napp.

När matsäcken var uppäten och urdrucken och Puttes fingrar på höger hand på grund av kyla var lika vita som otända stearinljus i en adventsstake, så bestämde vi oss för att ge upp fisket för denna gång. Under den tunga och molokna återmarschen till bussen så kom förslaget att nästa gång ger vi fan i fisket och nöjer oss med korvgrillning och öldrickning. Men minnet av den fisk vi inte fick kommer snart att blekna bort, så nästa år är med samma glöd och optimism som vi ger oss av på fiskeexpedition igen.

När vi återsamlats vid bussen så åkte vi tillbaka till Katrineberg och reste förtältet. Sen fortgick kvällen i den typiska anda som är så karakteristiskt för det här gänget, mycket skrattande, mat och dryck hjälpte också till att få upp stämningen. Efter det att middagen var avslutad så besöktes badplatsen för att se om Janssons dunkar som under sommarexpeditionen användes som flytblock fanns kvar. Där kan man snacka om en vandring i mörker, men vi klarade oss väldigt bra eftersom nykterheten lyste med sin frånvaro. Återkomna till bussen fortsatte samkvämet i samma goda anda som det startade och så höll vi på ända in på småtimmarna. När vi sedan tysta som daggmaskar försiktigt tassade in på tå i bussens sovavdelning för att inte väcka Torgny som hade varit tvungen att ge lite tidigare p.g.a. symtom från en gammal skada han ådragit sig vid forskning och framställning av myggmedel i sin hemkemiska fabrik.

När vi sedan vaknade pigga och utvilade efter en lång natts god sömn, så revs förtältet med raska armar och snabba ben. När det var instoppat i bussen så drog vi hemåt. Men med tanke på hur roligt vi hade haft och hur mycket fisk vi hade fått så kommer vi säkert att göra om det.

Heder