Eftersom vi ( Annika och Pia), med ålderns rätt, inte har samma minnesskärpa längre tänkte vi sätta en del oförglömliga stunder på pränt, innan vi glömmer dem helt och hållet. Med hjälp av en del vin och två delar dåligt minne kommer vi ihåg följande stunder/ situationer/ incidenter…

Första bekantskapen med detta gäng gjordes på ridskolan -76 där Kjell Hedman, Stefan” Humor” Larsson, Bengan och Göran ”Gösta” hängde tillsammans med Kaj Hoof. Sade sig vilja ha fika, men då var det nog Maggan Jansson som drog (Kaj Hoof). Efter ett tag drog också Kaj, men de andra hängde kvar, snacka om genuint hästintresse! Bangade inte alls för att hjälpa till med kvällsfodring av hästar, men så här i efterhand kan man tycka att de mest var i vägen. Fast de fick ju fika efteråt, på Tattarbacken hos Pia som tack för hjälpen! Konversationen dess fikakvällar bestod som vi minns det oftast av konstiga ljud. De andra förstod säkert innebörden, men det gjorde inte vi!

Nästa minne: Jonkes källare… Hög musik, rök nå´ hemskt, öl nå´hemskt. Stackars föräldrar som fick stå ut med inte bara denna höga musik utan även toabesökare mer eller mindre rund under fötterna. Men musiken var bra!

Vi minns fragmentariskt en muckarskiva i Öjungen. Här är vi lite oense om årtalet, Annika minns –77, och Pia minns inte alls, men Annika minns säkert rätt, hon är ju äldre… Det var i alla fall Kjell Hedman som muckade, och kul hade vi. Jankan kom med bil förklädd till stridsvagn (tror vi!).

Apropå muck, Annika har ett starkt, och Pia ett mindre starkt, minne av ett gäng odrägliga muckare som en sommar våldgästade ridlägret i Hå, mitt under en ridlägeravslutning då alla föräldrar tittar på vad deras små ätteläggar lärt sig under veckan som gått. In på banan kommer då  en bil, full med fulla, odrägliga muckargrabbar med öl i alla nävar. Vi drabbades av panik – vad GÖR man för att hindra dessa ligister från att beblanda sig med alla stolta föräldrar? Tja, vi gjorde så gott vi kunde, vilket inte hjälpte så mycket, för muckarna beblandade sig i alla fall, kommenterade och citerade övrig publik, och det var nu namnet Baron von Pinkenstråhle tillkom ( kommer Stefan ”Humor” Larsson ihåg det?)

Kåken, minns vi så mycket från att det är svårt att peka på något särskilt. TV- rummet där alla satt och tittade på TV, fällde dumma kommentarer, fikade, drack annan vätska, surrade och trivdes i största allmänhet. Erkki och Hilles rum där kaffebryggaren alltid var igång, Raffes rum där det slank ner en och annan kaffegök, Claes rum där det också bjöds fika, men även middagar, nere hos Pia var det också fika och sånt.

Vi kommer till och med ihåg att till uthuset gick man för att lyssna när Fenoferuss Sassafrass repade. De var ju så duktiga att de spelade i Bolougnerskogen i Gävle och på Långnäs!

Första gången vi skulle till Katrineberg för att fira midsommar, visste vi inte alls vad vi skulle ut på. Hedmans Amazon tog oss ut rakt ut i bushen, flera mil av bara granar! Efter att hur många gånger som helst ha frågat om vi inte var framme snart, så kom vi fram till, som vi tyckte då, några hus utslängda mitt i skogen. Till på köpet skulle vi dessutom bära vår packning dvs öl, korv och sovsäck en jättelåång bit, till en glänta som var översållad med tält och folk. Hur mysigt som helst, som det visade sig! Sedan kommer vi inte ihåg så mycket mer men detta år gav mersmak!

Efter dessa minnen kom vi fram till denna slutsats: Andra medelålders kvinnor åker på spa-resor, tränar muskler, äter och dricker nyttigt och gott, umgås med likasinnade och kommer hem, vederkvickade till kropp och själ.

Vi, medelålders kvinnor (?!), åker till Katrineberg, tränar skrattmuskler, äter och dricker gott, umgås med likasinnade och kommer hem vederkvickade till kropp och själ. Vilka har roligast, vi eller dom?

Det här är bara en bråkdel av alla småbitar som poppade upp i huvudet, minns någon annan något annat?

Vid pennan

Kanalpråmarna