Vårvinterdagar kan vara otroligt härliga och soliga, dock inte de två dagarna som fiskeklubben Tji-fisk hade sina aktiviteter på Ljustjärn. Vårvinter det var väl tveksamt föresten, i trakterna runt Gruvberget var det så mycket snö så att man inte se över plogkanterna. Efter ett visst irrande i den stora metropolen Åmot så lyckades vi hitta gubben som tillhanda höll både nyckel till stugan och fiskekort. Fiskekort löser vi alltid bara för att ekonomiskt säkerställa återplanteringen av fisk, eftersom vi drar upp såna enorma mängder under våra fiskeexpeditioner. Nåväl med nyckel och kort kom vi till Ljustjärnskojan. Kojan är utrustad med två våningssängar, en vedspis och gasolkök, bord och stolar. Överslafarna fick de två yngsta ta (Putte och Gertis) eftersom åldermännen (Peter och Heder) i sällskapet har diverse fysiska krämpor som gör att de inte kan svinga sig upp i högt placerad säng hur som helst. Andra saker är vi däremot bra på att svinga. Denna enkla boning blev vårt basläger.

-Nu jävlar ska här fiskas sa Gertis och öppnade en öl, övriga höll med och gjorde Gertis sällskap.

 Efter att installationen var klar, så togs det fram maggot, pirkar, pimpelspön, isborr, fiskestolar, proviant, snöskotrar ja allt som men kan tänkas behöva för hård dag på isen.

Väl ute på isen så visade de sig att det var dubbelis och mycket vatten mellan isarna. När Putte, Gertis och Peter samåkte på skotern så fanns tanken på att om de skulle nog haft periskop som extra utrusning. Isborren var inte lika skarp och vass som oss fiskare. Den var så slö så att när Gertis borrat klart, hade han lagt så mycket energi på borrandet att viktminskningen var synbar. Fiskeluvan passade inte längre utan föll ner över öronen. Vi ringde till Jansson och frågade om inte han hade möjlighet att komma förbi med en vassare isborr. Efter någon halvtimme dök han upp på snöskoter och med Tures isborr. Problemet var bara det att han rammat en tall under färden så att borr inte längre var rak, men den var vass.

När vi skulle inta provianten så blåste och regnade det så mycket att det nästan var omöjligt att få upp någon eld. Vi kämpade tappert på med pimplingen av både det ena och det andra. Men till sist var tvungen att ge upp ingen fisk nu heller förutom Gertis lilla abborre. Frusna, utsvultna och mycket väderbitna återfann vi baslägret.

 Värme, mat och dryck gjorde att vi snart hade återhämtat oss både mentalt och fysiskt. Sen fortskred tiden i den typiska anda som kännetecknar Tji-fisks moderorganisation nämligen Granbergs dryckesgille. Kojan visade vara bra isolerad, värme under taket nästan i höjd med överslafarna var enorm. Putte och Gertis kunde inte sova på morgonkulan på grund av detta utan var tvungna att gå ut och svalka sig. Dom var då så varma att strålvärmen från deras kroppar gjorde snöplogkanterna i Gruvberget sjönk med två decimeter.

 Ingen fisk och mycket skratt, typiskt oss. Men som Gertis sa på hemvägen. Ny maggot, blanka pirkar och vassa krokar sen är det på´t igen bara.

 Fiskgjusen