Jag vill tacka alla för uppvaktningen den 7:e och 8:e september

/Annika

Klicka Här för att se på filmklipp från uppträdandet. Om ni får problem att öppna filen tanka hem en codec här . Spar ner filen och installera den

Fredagen 7/9 rövade vi bort Annika till Karin och Göran Nilsson i Herte för att bada tunna med henne. Janne fick den tunga uppgiften att röva bort henne, vilket han gjorde med bravur, medan vi andra ( Lotta N, Carina D, Lena, Knalin och jag, Pia) bullade upp matsäck hemma hos Nilssons. Vi hade tänkt äta kycklingsallad och dricka vin utomhus men då det regnade så mycket så dukade värdarna inne i köket.

När väl Janne kommit med Annika så åt vi, drack vin och badade tunna så det skvalade. Det fanns även de som var modiga nog att bada i sjön, vilket faktiskt var allihop! Det kanske berodde på den ansenliga mängd vin som dracks, man blir ju väldigt modig/kaxig av sånt! Dessutom fanns det en bastu att krypa in i. Efter att vi andra badat tunna i ett normalt antal timmar, fanns Carina och Annika fortfarande där och kom upp efter först efter alldeles för lång tid vilket syntes. De så ut som bleka russin, men det gjorde väl inte så mycket. Att bada tunna är otroligt skönt och särskilt när vädret var som det var, lite gråkallt och regnigt.

Efter att ha badat tunna, druckit vin, skrattat och pratat i många mysiga timmar avslutade vi kvällen mitt i natten. Nilssons ska ha ett stort tack för den gästfrihet de visade mot oss häst tjejer/kille genom att ställa upp med hus, badtunna, bastu och allt!

Pia

Foto: Lena

Lördagen den 8 september

Dagen efter kvällen före var vi väl alla lite mosiga, men det var bara Annika som inte visste vad som väntade under lördagskvällen - ”… ja, det är ju tur att det bara var igår, en kväll till skulle man inte orka…” kläckte hon ur sig när vi pratades vid (ungefärligt citat men det var nästan vad hon sa) i telefon på lördagen. Det var tur att det var i telefonen, eftersom det syntes i ansiktet att jag ljög ”ja, herregud ja, ikväll blir det soffan och TV”!  

Lördag kom med fint väder och relativt varmt. Kidnappningen av Annika gick över förväntan, hon trodde ju inte att någon skulle orka med mer festande efter gårdagen. Så när jag (Pia) kom för att hämta henne blev hon totalöverraskad. På Prästnäset väntade en massa människor, och efter välkomstdrink var det dags för käket. Det bjöds på tacobuffé och till desserten vankades chokladkaka med hallon och grädde /hallonpannacotta och kaffe. Det bjöds även på vin till maten, och vin efter maten! Mellan tacobuffé och dessert ägnade vi oss åt fysiska aktiviteter. Efter att ha delat in oss i olika lag gick vi först en tipsrunda och sedan avancerade lekar på verandan som till exempel att trycka in så många marshmallows i munnen som möjligt! Efter att Annika rättat tipstävlingen blev det prisutdelning.

 Under middagen berättades några anekdoter ur Annikas liv, sådana som man ALDRIG glömmer. Vi var även några skönsjungande (ja, något annat kan jag ju inte skriva) damer/tjejer som bjöd på lite sång med text som passade in på Annika.

 Efter maten spelades det musik, dansades och pratades det till långt in på småtimmarna! En 50–årsfest att minnas!

Pia

Att gå på fest nykter….  

Så hände det då, årets kollision blev ett faktum när mailet från festkommittén ramlade in. Lördagen den 8 september skulle Annika firas av på Prästnäsgården stod det i mailet, dvs samma helg som Kanot & Hoj skulle avgöras.

 Nu började en ångestfylld samvetskamp mellan ängeln med glorian över huvudet som satt på min högra axel och djävulen med bockskägg och tre-udd som satt på min vänstra axel.

 Djävulen sade: - Skit i forsränningsspektaklet, det blir i alla fall fiasko som ifjol. Snora och svettas runt i voxnaskogarna, när du kan gå på fest med gänget, svinga några bägare och röja på som bara det här gänget kan med bra musik i höstnatten.

 Ängeln sade – Du kan ju inte backa ur Kanot&Hoj nu när du och Petra tränat hela sommaren för detta och ni är i topptrim utan skavanker. Hon kommer att skära ”det allra heligaste” av dig och sy fast den i pannan om du backar ur nu bara för att gå på en sketen fest, och speciellt som du inte gjort annat än sprungit på fester hela sommaren. 

 Djävulen fortsatte: -Gör bådadera vetja! Åk direkt från festen till tävlingen och låt Petra dra dig runt hela banan med expander-rep. Montera ett ryggstöd på sadeln. Sen är det bara att lägga upp fötterna på styrstången och ta med ett flak pilsner på pakethållaren, kan bli en riktigt behaglig resa och frisk luft är bra mot en riktig drängbakfylla.

 Ängeln blev nu sur på djävulen och replikerade: -Din jävel!  Låta en i och för sig vältränad kvinna dra en bakfull deltagare som en cykeltaxi på någon turistort i sydostasien i flera mil, att du inte skäms!

 Sådär pågick argumenteringen mellan ängeln och djävulen ett bra tag. Att backa ur Kanot&Hoj gick bara inte så nära inpå men heller inte att missa att fira Annika, så det fick bli en kompromiss:

 Jag skulle gå på festen nykter!!

 Djävulen på vänstra axeln åkallade sig själv två gånger för säkerhets skull och sa: - Ah men va faaan, din jävla ”kärring”!! Men jag viftade bort honom för gott och övertygade mig själv om att detta var det rätta beslutet.

 Jag tänkte dock efter, gå på en fest nykter? Hur skulle det bli och när hände det senast? Jag minns med rysningar i kroppen 30 år tillbaka i tiden då en av ”Göstas” gammelfjällor lagom rund under fötterna, satt och kammade mig med en borste i en bil hela vägen från Viksjöfors till Granberg, hysteriskt skrattande med saliven sprutande åt alla håll. Det var nog den senaste gången man var nykter på en fest.

 Jag blundade och såg framför mig det värsta som kunde hända, att bli tvingad att lyssna på en massa djuplodande fyllsnack om ”meningen-med-livet” eller folk som hade ”lösningar-på-alla-världsproblem-som-finns-och-därmed-en-jättelång-utläggning-om-just-detta”, eller att titta på ögon som gick i kors, lyssna på tungor som sluddrade runt i munnarna som okontrollerbara degklumpar i megaformat.

 Folk som skulle ha skjuts hit och dit ”Jag glömde cigaretterna i Söderhamn och tändaren i Edsbyn, men de går fort”, händer som skulle vara där dom inte borde vara, hysteriska skrattanfall eller hysteriska gråtattacker, en ljudnivå inte långt ifrån Torgnys snarkningar i Katrineberg och sist men inte minst det värsta jag visste, folk som började få gam-nacke och betong-kepa på en och samma gång av för mycket dricka.

 Efter en hård dag i voxnaskogarna med kanotpaddling i 22 km och orientering i 7 km var det bara att kasta sig in i duschen och ta bilen till Stagården där maten serverades, perfekt tajmat. Eftersom festkommittén lagt ner ett idogt arbete på arrangemanget, blev det lite lekar och andra aktiviteter som gjorde att man inte behövde sitta still och därmed riskera att somna.

 När sedan Annika bjöd på sig själv och en sammanfattning av de 50 första innehållsrika åren av hennes liv i en underbar föreställning var all trötthet som bortblåst.

 Hur det blev sedan? Inte fan vet jag. Jag åkte hem 21.15 sen jag fått gam-nacke och betong-kepa, dock av trötthet.

Trött!

SL

Här kommer en massa bilder från lördagens fest 

Foto: Torgny och Pip

Foto: Putte och Lena