Del 1: Cykelturen

 Inför årets Katrinebergshelg hade fem gubbar fått storhetsvansinne och beslutat sig för att cykla de 45 km till Katrineberg med förplägnad, dvs cykelväskorna fyllda med pilsner.  En intensiv ordväxling i den nya gästboken om vissa deltagares fysiska förmåga trissade upp stämningen till kokpunkten.

 Fredagen den 6 juli 2007 var det så dags för samling. Deltagare var Putte med rallycrossmeriter och som förväntade sig varvtider och en depå varannan kilometer, Pip som i gästboken skrytit om hur många växlar han hade på cykeln, men bara lyckades få in en enda växel på 45 kilometers åkning. Sjukgymnasten Heder med en gammal hederlig Monark, Gertis som figurerat på ”Youtube” i cykelsammanhang med bara ett bakhjul.  Dock utan toppluva denna gång eftersom det var sommar (?) samt undertecknad, rutinerad på cykelfiaskon i tävlingen Kanot&Hoj.

 Första uppgiften blev att svetsa ihop en pakethållare åt Pip som i sin iver att ha så många växlar som möjligt missat det viktigaste, var och hur man fraktar pilsner på en cykeltur.

 Gertis öppnade en öl och konstaterade att ”nu jävlar ska här cyklas till Katrineberg”. Så småningom gav vi oss iväg och det hiades och stånkades uppför första backen efter Våtlågsvägen. Vid vindskyddet tog vi ett kyssande par på bar gärning då de inte märkte att vi passerade förrän det var för sent, snacka om att bli tagen med näven i syltburken bokstavligt talat. Om vi kommit 10 minuter senare har vi nog kanske kunnat se näven i ”syltburken”.

 Cykelkaravanen ringlade sig fram genom det sommarfagra landskapet med gröna åkrar och blånande berg ner mot Östansjö och efter en öl- och rökpaus närmade vi oss Västansjö och de beryktade stigningarna upp mot Stugubacken.

 Johansson ringde förstås mitt i första uppförsbacken och undrade var vi var, snacka om att ringa olämpligt. Samtidigt kom en långtradare emot oss i hög fart . Eftersom det manliga könet bara kan göra en sak i taget, var det bara att avsluta samtalet fort som fan, sluta cykla och slänga sig i första bästa dike.

 Därefter uppenbarade sig backe efter backe efter backe och att ingen i detta störrökande, ölstinna, mer eller mindre överviktiga sällskap drabbades av hjärtinfarkt gör att man börjar tro på högre makter trots allt.  

 Putte drabbades dock av syrebrist på den höga höjden, fick hjärnsläpp och trodde förmodligen att han var tillbaka i rallycrossbilen på någon backtävling och gjorde ett utbrytningsförsök i en backe men fick tvärstanna hängades över ramen mitt i backen. Dock tog han igen syreskulden genom att tjuvtolka efter Pip lite senare.

 De vätskeförluster som uppstod kompenserades med råge på de pauser som togs via de välförsedda ölväskorna. Stigningen var ca 225 meter på 10 km körning från Västansjö till Stugubacken. Därefter var det lättrullat ner till Katrineberg.

SL

Foto: Pip

Del 2: Årsmöten                                           Klicka här för att titta på Pips och Gertis avbön

Det låg spänning i luften inför de årsmöten som skulle avhandlas på Rockaladan. Gertis hälsade alla välkommen, öppnade en öl och sa att ”nu jävlar ska här årsmötesförhandlas”.

 Därefter tog ordförande Heder till orda med några allvarsord. Pip hade ju till vissa andra deltagares avund och förtret lyckats bärga en fisk under vårens fiskafänge och därmed satt hela fiskeföreningen ”tji-fisks” goda namn och rykte på spel. Det diskuterades fram och tillbaka, hyttes med nävar, skreks och kivades, pajer kastades, falanger bildades och upplöstes lika snabbt, skyttegravar grävdes, allmän mobilisering genomfördes, Rockaladans pålar skakade, FN skickade fredsbevarande trupp, NATO hotade med att bomba den smala gångstigen sönder och samman för att stridigheterna skulle upphöra. Kort sagt, det blev en intensiv diskussion om vilka åtgärder som skulle vidtas.

 Årsmötet beslutade att Pip hade två saker att välja på: Offentlig avbön att läggas ut på nätet eller att bli utkastad från fönstret rätt ner i Kaxens lågvatten, dvs en resa med huvudet före på fem meter rätt ner bland storstenarna. Någon tyckte sig i öldimman också komma ihåg att Gertis krokat upp en fisk via ryggfenan mindre än kroken vid något tillfälle så innan en förvånad Gertis hunnit öppna käften,  åkte han med av bara farten i den avbön som valdes. Efter avbönen beslutade årsmötet att byta namn på föreningen och tillåta max en fisk per man, således är det nya namnet på fiskeföreningen,  ”fiskeföreningen Max-en-fisk-per-man”.

 Det skall dock tilläggas att Pip och Gertis förbrukat den kvoten redan så nästa gång blir det fönstret på Rockaladan. Då hjälper inga avböner på nätet längre, utan då lägger vi ut en bild på fönstret med två par fotsulor flygandes i luften.

 ”Granbergs dryckesgille” hade som vanligt haft ett frekvent verksamhetsår, dock kommer ingen ihåg exakt vad som hänt så någon verksamhetsberättelse kunde inte lämnas.

SL

Foto: Pip

Del 3: Övrigt

I övrigt blev det två avkopplande dagar i Katrineberg även det blev dålig sömn då Torgnys snarkningar skulle få vilket skyddsombud som helst att stänga och utrymma hela anläggningen pga för hög decibelnivå. Apropå Torgny så hade han en egen grill för att avnjuta sin marinad av tändvätska till köttbiten.  

Helgens överraskning stod Hedman för som bilat upp från Västerås på lördagen för att delta i festligheterna, kul initiativ och roligt att se honom igen.

Yvonne från Katrineberg bjöd hela gänget på kladdkaka som i motsats till Torgnys köttbit smakade alldeles ypperligt.

Som vanligt stod stereon på maxvolym där gamla 70-talslåtar spelades. Det grillades, åts och dracks, berättades historier och trivdes. Pia blev åter klubbmästare i att vara uppe längst av alla, fram till klockan 5 på söndag morgon. 

Vädret var inte det bästa detta år, men några tappra bad gjordes däribland ett nattligt av Annika och Pip. Oklart dock om våtdräkt eller baddräkt användes.

SL

Foto: Torgny

Foto: Pip