Fiskare eller A-lagare på en parkbänk?

6 grabbar (eller gubbar) hade samlats hemma hos Putte den 1 oktober för att anträda resan återigen mot Katrineberg för en s k fiskeresa. Claes hade fått förhinder i sista stund och via SMS låtit meddelat att han inte skulle med. Med på resan var Putte, Heder, Torgny, Gertis, Jonke och undertecknad som gjort ett litet uppehåll i krisandet

Vädret var bättre än väntat efter de tidigaste prognoserna från SMHI som lovat ihållande regn under lördagen, men en hård blåst ställde till det under uppsättningen av förtältet men allt löpte lyckligt och tältet kom upp. 

 Bygdegården var abonnerad av en samling vargälskande naturromantiker, för säkerhets skull förmodligen bosatta i trygga storstäder, och en kvinna i ”gröna-vågen-kläder” kom nyfiket mitt under tältuppsättningen och undrade vilket klubb vi tillhörde. Torgny med ”Al-quaidakepan” svarade ”vi är bara ett kompisgäng som är här för att fiska och festa”. ”Gröna-vågen-kvinnan” stirrade på oss som om vi kom från ett annat solsystem. Förmodligen vet inte en vargälskande naturromantiker iklädd ”gröna-vågen-kläder” varken vad festa eller fiska innebär, så hon upprepade sin fråga ”Jamen, vilken KLUBB tillhör ni?”. ”Granbergs dryckesgille” drog Torgny till med, förmodligen bara för att bli av med henne och hon lämnade platsen försäkrande att det minsann skulle bli ”hallaballou” uppe på bygdegården ikväll. ”Granbergs dryckesgille” var ju för övrigt ett alldeles förträffligt namn på detta gäng, läs mer nedan.

Nåväl, efter tältresningen plockades cyklarna fram och nu skulle resan till Ljustjärn påbörjas. Först måste fiskekort inhandlas hos Ture och Svea Sundqvist, där Heder drog en rövare (förmodligen för att få ned priset) och bedyrade att han skulle ha ett familjekort för 2 vuxna och 3 barn. Vilka som skulle vara barn i sällskapet förtäljdes aldrig, men den ärade läsekretsen kan säkert räkna ut själva vilka som i vissa lägen beter sig som barn, dock köpte inte Ture det resonemanget.

Ingen markisuppsättning behövdes hos Sundqvists detta år varför fiskekortsinköpet var ett rent rutinuppdrag och nu påbörjades färden mot Ljustjärn, där hård motvind satte vissa av de otränade deltagarna på svåra prov, men efter lite stånkande och stönande kom vi så småningom på plats till Ljustjärn som visade sig vara ett litet fiskeparadis med vindskydd och trätrallor strategiskt utplacerade. Tyvärr var att alla vindskydd upptagna denna vindpinade dag och vårt gäng hittade bara en träbänk mitt i blåsten. Fiskespöna plockades fram och Heder hade köpt in en stor burk med skalade räkor som bete, nu skulle här fiskas.

Fisket varade i exakt 30 sekunder, den tid det tar att trä på en räka på en krok och slänga ut skiten. ”Granbergs dryckesgille” gjorde nu skäl för sitt nyskapta namn och samtliga deltagare satte sig på bänken och sprättade varsin öl i stället. Under den första ölen var väl fisket någorlunda seriöst och vi slängde några pliktskyldiga blickar på våra flöten sittandes på bänken, men någon större aktivitet på fisken kunde inte spåras. När den andra ölen sprättades kunde ruset förmodligen påtagligt noteras från övriga seriösa fiskare i sina vindskydd och nu började istället dryckesgillets deltagare att prata gamla minnen från förr och skratt- och ljudnivån steg markant i takt med att ölen rann nedför struparna. Det måste ha sett roligt ut från vindskyddet på andra sidan, som ett gäng A-lagare på en parkbänk, där alla sket fullständigt i om det nappade eller inte. Efter tredje ölen syntes inte ens Puttes ”absolut-spygröna” flöte av dryckesgillets medlemmar, utan nu var stämningen på topp och inte ens den ihärdiga blåsten tog ner stämningen.

 ”Nu ger vi fan i det här”, sa Heder och deltagarna delade broderligt på det tilltänkta betet, dvs räkorna och någon fiskelycka hade tack och lov inte det oseriösa fiskesällskapet även denna gång. Det blev dock ett dyrt fiske eftersom fiskekortet kostade 60 kronor och den aktiva fisketiden bestod som sagt var av 30 sekunder, vilket torde betinga ett timpris á 7 200 kr per deltagare.

Med hjälp av medvind och ölrus tog sig deltagarna snabbt tillbaka till baslägret i Katrineberg där en tur till badplatsen och en god middag väntade med förstklassigt grillat kött från Tillmans.

 Om vargälskarna på bygdegården valt just Katrineberg för lugnet och möjligheten att lyssna på vargtjut på kvällen, måste dom ha blivit grymt besvikna. Kvällen avslutades nämligen med en nostalgitripp tillbaka till 70-talet där högtalarna stod på högsta volym i Puttes buss och gamla godingar som”Jethro Tull”, ”Focus”, ”Deep Purple” m fl spelades, och där basgitarren i "Aqualung" måste ha skrämt bort all varg inom en radie på 5 mil. Någon ”headbanging” blev det dock icke, därtill hade hårfästena krypit för högt upp av någon anledning.

Natten förflöt skapligt lugnt, utom för Torgny som enligt egen utsago blev svårt skadad då Sundqvists katt klev honom i ansiktet inte mindre än två gånger. Å andra sidan drog Torgny sådana timmerstockar (snarkade) att vissa hade lust att köra ned ”Al-quaidakepan” i halsen på honom.

 Hur som helst var det en trevlig helg, men vad ”gröna-vågenkvinnans” hallaballou bestod i får vi aldrig veta eftersom det var mörkt och släckt kl 22.00 i bygdegården, förmodligen somnade dom i vredesmod för uteblivet vargtjut. Men å andra sidan, alla är ju inte som oss, uppe på nätterna spelandes ”Jethro Tull”.

/Stefan/