|
Årets upplaga av Camp Knuss hade från undertecknads
håll betraktats som revanschens år med tanke på fjolårets fiasko som
tidigare redogjorts för i 2006 års referat på separat länk, men det sket sig som
vanligt. Men bitter, nähädå.
Åter till ordningen, Andreas Ökvist var kvar som arrangör medan
Johan Thyrén klivit av arrangörsskapet och överlåtit det till svågern
Stefan Eriksson istället, han var väl sugen på att vinna ytterligare en
titel och bli den förste att ta två vinster, tyvärr ville ödet
annorlunda.
Utvecklingen av denna tävling har genom åren gått från en stilla
cykelutflykt med i princip picknickkorgen på pakethållaren med otränade
och överviktiga bybor och där undertecknad blev tvåa första året, till ett racerlopp a lá Tour de France med en massa vältränade,
antagligen dopade utomsocknes småglin i 25-30 årsåldern som blassérat
glassat in en kvart efter utsatt samlingstid iförda sina
tusenkronorssolglasögon eftersom dom förmodligen somnat i något
solarium på fredagsnattens efterfest, nytatuerade med sina mountainbikes
i 20.000-kronorsklassen med 89 växlar, som deras stackars föräldrar i
undertecknads ålder pyntat upp en massa stålar för och som om detta
inte vore nog dessutom har fräckheten att roffa åt sig allt i prisväg.
Roligt verkar dom ha också dom j-vlarna, bada badtunna, dricka öl
och spela beachvolley i den sena kvällen iförda sina tusenkronorssolglasögon
trots att midsommar passerat för flera veckor sen, bah!!
Nåväl, 27 deltagare fördelat på
9 st
tre-mannalag kom till start och fem st delmoment skulle genomföras varav
cykelorientering blev första gren liksom ifjol. Kontroll 1 var förlagd i
sundet utanför Killingön där det gällde att simma ut
50 meter
och hämta en ny kartangivelse. Undertecknads lag som tillhörde
favoriterna enligt vissa, innehöll vältränade narkossköterskan Kin Ökvist,
undertecknad och Johan Sandström som tillhörde fjolårsfinallaget. Vi öppnade
i ett rasande tempo och Johans heroiska simning gjorde att vi gick ut som
ledare redan efter första kontrollen trots att vi startat som tredje lag.
Efter detta bar det upp mot de branta backarna bortanför Båtbölebron
där först löpning upp och ner för en brant backe avlöstes av en lika
brant cykelfärd upp till Kyorna där en kortare vila gjordes. Tyvärr,
eller typiskt för vårt lag så hann inte Johan återhämta sig efter sin
fantastiska simning utan kom totalt utpumpad till båtbölebackarna där
han tapetserade Båtböles diken med morgonens frukost.
Tillbakavägen innebar plockning av kontroller på strategiska
platser i Freluga innan sista kontrollen på badplatsen vid Knuss.
Sammanlagt hade då drygt 2 tuffa mil tillryggalagts som man cyklat rätt
vill säga, vilket inte alla lag gjorde.
Under den resan kom undertecknads enda framgång denna dag. Fjolårssegrarinnan
i denna tävling och normalt min partner på Kanot&Hoj-tävlingen
Petra Thyrén och undertecknad förde en hjärnornas och viljornas kamp
under cykelmomentet där prestigefaktorn var hög och där allt var tillåtet
såsom undanhållande av information om vägars tillgänglighet, ställa
cyklar i fel riktning i korsningar för att förvilla motståndarna,
stirra varandra i ögonen och allmänna psykningar, allt för att visa vem
som bestämmer i kanoten i höst. Till slut lyckades jag rycka ifrån och
spurta vårt lag till en andraplats i cykelmomentet och vinna en stor
prestigeseger över Petras lag. Sen var det dock slut på framgångarna.
Delmoment två innebar dragkamp mellan lagen, tyvärr var repet i
tunnaste laget så en del hand- och fingerskador gjorde att arrangörerna
bröt tävlingen temporärt för att skaffa fram ett tjockare rep. Här åkte
mitt lag ut mot Petras direkt så hon fick sin revansch tämligen omgående.
Delmoment tre innebar paddling med plastkanot runt en boj och här
var stilarna lika många som antalet startande lag, där vissa gick i mål
paddlandes baklänges eller hamnade i vassen. Undertecknads lag körde
rakt in i bryggan och tappade värdefulla sekunder. Ytterligare en svår
prestigeförlust då Petras lag slog vårt lag med 2 sekunder.
I delmoment fyra gällde det att använda hjärnan och memorera ett
trettiotal siffror som visades under tjugo sekunder och avslutningvis
delmoment fem, ”det ryska skithuset” där det gällde att stå så länge
som möjligt i knäböj med ryggarna mot varandra.
När alla delmomenten var genomförda hade ICA Lofsdalen tagit hem
en betryggande storseger och vunnit tre av fem deltävlingar. I laget
ingick Janne Hallgren, Tommi Johansson och Helene Persson som splittrades
upp och fick tävla mot varandra. I finalen gällde det första att gräva
ett hål i jorden med en trädgårdsspade, därefter med ”flinta” göra
upp eld för att bränna av ett snöre fäst i en hink. Moment tre var att
ösa vatten i en hink för att få tag i en pingisboll som sedan skulle
användas för att med munnen blåsas genom en slalombana i sanden ner i
den grop som grävdes i moment ett. Det absolut sista momentet i hela tävlingen
var att svara på den gåta som arrangörerna satt ihop: ”Vad har du
arbetat med i finalen. Tips: ett klassiskt uttryck.”
Svaret på den gåtan var ”de fyra elementen” dvs jord, eld,
vatten och vind och Janne Hallgren var snabbast att svara på det och blev
därmed Camp Knussmästare för andra gången. Enbart bybor har f ö
vunnit tävlingen sedan den startade.
Arrangörerna Andreas Ökvist och Stefan Eriksson hade lagt ner ett
stort och fantasifullt jobb på årets tävlingar och dagen avslutades med
en gemensam middag och fest där även bad i tunna, beachvolleyboll bl a
ingick.
Eftersom jag använt alla bortförklaringar som gick att uppbringa i
fjolårets referat kan man ju kanske konstatera att åldern tagit ut sin rätt
och att man borde ägna sig åt något annat i fortsättningen, som t ex
en helt vanlig bycykling, men då torskar man väl i spurten mot Barbro
Larsson eller Ulf Abrahamsson.
Men bitter, inte då!
SL
En hälsning från arrangörerna:
Ett
stort tack till Mr. and Mrs. Thyrén (för att vi får hålla till vid
Knuss) och naturligtvis alla som hjälp till med sponsring och hjälp. Däribland
tröjor, priser, mat etc.
|
